Stenkällaren är en intressant byggnad
Den stora jordkällaren på Västergård vittnar om Stenunge bys glansdagar. Troligen kom den till någon gång i början av 1800-talet när potatis blev en vanlig åkergröda och man behövde gott om plats att lagra både potatis och rovor. Under senare år har källaren restaurerats så nu bidrar den till bilden av ett välmående jordbruk för 200 år sedan. Den är fortfarande utmärkt att förvara mat i.
Jordkällaren är ovanligt bred och lång. Det är en fristående byggnad med ingång från den gavel som vetter mot gårdsplanen. Man går in genom dubbla dörrar och kommer först in i en svale och sedan till två längsgående utrymmen – en sk tvåskeppig källare. Jordgolvet ligger 30-40 cm under marknivå och är trots detta alltid torrt.
Väggarna är murade av natursten, en del så stora som tre meter. Murarna är fogade både på in- och utsidan. Fogningen inne i källaren är enhetlig och troligen ursprunglig. På utsidan kan man tydligt se att fogningen bättrats på - på olika sätt genom tiden.
Källarens väggar har fått skador och sättningar. En del beror på att träd och annan vegetation vuxit upp på murarna. Möjligen kan också skakningar från trafiken vägen utanför ha ställt till problem. Men mest skador har uppstått av att murarna, speciellt hörnen, har dåliga förband. De olika stenskiftena binder inte över varandra tillräckligt.
Källaren har ett sadeltak med enkupigt lertegel på öppen läkt. En del av takteglet har fått bytas ut eftersom många av de gamla pannorna var trasiga eller saknades helt.
Under tegeltaket finner man ett massivt stentak med stora hällar som vilar på ytterväggarna och på en hjärtvägg längs mitten av källaren. Stentaket var isolerat med ett tjockt lager tång (ålegräs) som var ganska förmultnad när restaureringsarbetena startade. Nu ligger ett nytt lager med tång över hälltaket.
"Källaren har ett sadeltak med enkupigt lertegel på öppen läkt. En del av takteglet har fått bytas ut eftersom många av de gamla pannorna var trasiga eller saknades helt."
