Ramsön har en lång historia
Ramsöns kulturlandskap med åkrar, ängar och betesmarker ser i stort sett likadant ut idag som vid mitten av 1800-talet då laga skifte genomfördes. Gårdarna har gamla anor och har skiftats vid tre tillfällen:
• 1794 – storskifte
• 1849
• 1854 laga skiftet.
I slutet av 1500-talet seglade Biskop Jensen förbi på ”Kungsvägen” mellan Oslo och Köpenhamn. Han berättar att det fanns ett hus på Ramsön som han beskrev som en trind ö ett pilskott från fastlandet. Hur gammalt detta hus var då eller när den första bebyggelsen kom är omöjligt att säga.
De högsta bergsknallarna är 25-35 meter över havet, vilket betyder att de bör ha legat ovan vatten från och med bronsåldern. Dessa bergskrön på Ramsön och Keholmen har under förhistorisk tid ansetts som lämpliga begravningsplatser. Det berättar gravrösen och stensättningar om.
Den odlingsbara marken och de attraktiva och mer skyddade boplatslägena ligger lägre, bara fem meter över havet. Därför gick det sannolikt inte att odla på Ramsön och Keholmen förrän i sen järnålder eller medeltid. Däremot är det möjligt att en bosättning som var baserad på fiske och jakt har funnits tidigare.
Det finns ingen byggnad kvar från 1500-talet. På en av gårdarna finns det dock en huvudbyggnad med en mycket ålderdomlig prägel. Husets äldsta delar kan vara från 1700-talet. Man har undersökt en stock på vinden som visar att detta träd sannolikt fällts vintern 1723-24 (en dendrokronologisk datering – utförs genom borrprov där man sedan räknar årsringar).
Under de stora sillperioderna på 1700- och 1800-talet var det full aktivitet i området och på Ramsöns sydöstra sida finns rester av ett trankokeri kvar. Enligt uppgifter har det även funnits ett sillsalteri på platsen.
Områdets välbevarade strandsittarmiljö är mycket sällsynt i länet. En strandsittare bodde i närheten av havet och livnärde sig på fiske med enkla redskap i vattnen nära land. Strandsittarbebyggelsen var en följd av att befolkningen ökade i bondbyarna under 1800-talet och att det blev svårt att få maten att räcka till.
På Ramsöns södra sida har det en gång funnits ett stenhuggeri som lär ha bidragit med golvplattor till Marstrands fästning. Här bröt man också täljsten som användes till sänken i fisknäten.
Från tiden före år 1594 finns det ingen skriftlig dokumentation, däremot finns det fysiska lämningar från förhistorisk tid på Ramsön, tex gravar.
Andra stenformationer som finns på ön är svåra att datera. Förmodligen är det sk tomtningar (husgrunder för tillfälliga boställen) som förekom från tidig medeltid fram till 1800-talet.
